Barnets utveckling - matplatsen är en perfekt träningsplats

Vid 6-7 månader

vill barn gärna undersöka och utforska allt som finns inom räckhåll och denna nyfikenhet kommer att öka för varje dag. De flesta barn har nu kommit igång med fast föda och kan sitta i en barnstol vid matbordet. En del barn är väldigt nyfikna på ny mat och accepterar det mesta medan andra är mer skeptiska och avvaktande. Försök läs in hur ditt barn vill ha det och anpassa takten. Maten är i mjuk purékonsistens så barnet kan träna i lugn och ro på att äta, tugga och svälja utan risk att sätta i halsen. Om barnet inte vill bli matat, försök att ge lite fingermat. Men det är inte helt enkelt att plocka mat med händerna. Pincettgreppet är oftast inte fullt utvecklats än så barnet tar med hela handen och maten smulas sönder eller fastnar i handflatan - det är en del i utvecklingen! Låt barnet träna på sina små brödbitar eller mjuka grönsaker medan du som vuxen parerar in skedar med puré, då är barnet delaktigt. Eller låt barnet träna med en sked men det är nog mer en lyckoträff än sanning om en sked med mat kommer rätt in i munnen. Det finns en del barn som absolut inte vill kladda eller träna själva – erbjud träning men tvinga inte barnet att mata sig själv om det inte kan eller vill. Låt gärna barnet bli kladdigt runt munnen, det är en del i träningen att sträcka ut tungan och slicka sig runt munnen. Alla dessa mun- och tungmuskler behövs för att kunna äta och svälja och främjar även barnets talutveckling.

En 9-10 månaders

baby börjar utveckla sitt pincettgrepp och kan plocka små saker med tumme och pekfinger. Plötsligt åker allt in i munnen som hittas i omgivningen: små dammtussar eller gamla riskorn. Utnyttja denna nyvunna nyfikenhet och fingerfärdighet vid matbordet och erbjud mat i plockvänliga storlekar. Nu börjar maten bli lite grövre så barnet får träna på att tugga. Det kan kännas nervöst för en del föräldrar när barnet hostar till och sätter i halsen men det är lite som att lära sig gå – barnet snubblar på maten och behöver träna för att veta hur mycket man ska tugga innan man kan svälja. 

Nu är det även kul att slänga saker på golvet och se vad som händer. Det är spännande att vända på muggen eller tallriken och höra ljudet som skvätter när drickan eller maten landar på bordet och golvet. Att känna hur en fiskpinne känns när man mosar den med handen, att smeta yoghurt på kinden och i örat eller att stoppa pasta i munnen och sedan spotta ut. Allt detta är nybörjarerfarenhet, nyfikenhet och träning och som förälder krävs det enormt tålamod och visst kan det bli frustration både för stora och små! Men om barnet får lov att träna tillsammans med familjen vid bordet så ser och lär barnet hur alla andra runt bordet gör och sakta men säkert växer ett någorlunda bordskick fram. Ett barn i denna ålder har också en massa kryp i kroppen och kan inte sitta still några längre stunder. När magen är mätt så börjar de kanske slänga mer mat på golvet och spotta ut det som finns i munnen – ett tecken på att ”nu är jag färdig och måste ner på golvet och upptäcka världen”.

En 1: åring

Är precis på väg att lära sig gå och tycker förmodligen inte att det är en kulinarisk upplevelse att sitta still vid bordet för att äta. I barnets värld handlar det om att äta fort och ner på golvet igen för att träna och upptäcka världen. Här gäller det att fånga matsituationen och göra det som fungerar för sitt barn. En del barn vill fortfarande bli matade och vill inte kladda, en del barn vill äta själva och pillar i sig sin mat. Det är fortfarande svårt att bemästra en sked men träning ger färdighet så erbjud en sked även om det mest blir händer som plockar med maten. Barnet håller på att växa ifrån det totala beroendet av sina föräldrar och blir mer och mer en person med egen vilja och tar egna beslut. Den lilla babyn som så vackert satt och gapade börjar plötsligt protestera med hela kroppen och även om språket inte är utvecklat kan en ettåring visa tydligt vad den vill genom sin röst, peka och sitt kroppsspråk.

I åldern 1-2 är

Det mycket som händer i barnets värld och den egna viljan ska tränas varje dag. Vad kan jag göra själv, vad vill jag göra och vad vill jag inte göra? Vissa dagar fungerar allt toppen och man har världens lilla mysigaste 1 ½ åring, men nästa dag kan allt bli fel och man trugar och bråkar. Ja, så är det och genom att testa sina föräldrar och sin omvärld så lär barnet sig hur livet fungerar. Självklart ska barnet få träna och testa men det är viktigt att ge lite ramar och regler för hur man vill ha det hemma. 

Det ryms en enorm upptäckarglädje i barnet och varje dag är som en dag på tivoli. Barnet vill pröva och testa och springa iväg på upptäckarrundor. Barnet kanske visar tecken på att vara hungrig men när man väl sitter till bords är det inte alls säkert att barnet vill ha maten. I denna ålder kan de plötsligt få för sig att nu gillar jag inte ärtor längre och som förälder känns det jättekonstigt för ärtor har varit favorit. Det kan komma en period där barnet säger nej till all ny mat och totalvägrar att smaka, det kallas neofobi: rädsla för allt som är nytt och annorlunda. Fortsätt erbjud nya matprodukter och tids nog kommer barnet att våga smaka.

Vid 2-3: års ålder

Börjar barnet inse att det finns olika viljor och att barnets vilja inte är samma som föräldrarnas vilja. Barn vet oftast att de inte vill samma som föräldrarna vill men de vet inte själva vad de vill, bara att de INTE vill! Att i det läget gå in och prata pedagogiskt brukar sällan fungera, låt barnet vara argt en stund och sedan går det över. Att vara arg är en känsla, lika viktig som att vara glad, som barnet måste få känna och få träna på. Det kan plötsligt bli helt fel om pappa lägger upp pastan när barnet hade bestämt att mamma skulle göra det. Eller om man råka lägga en gurka på tallriken när barnet inte bett om en gurka. Som förälder kan man bli oerhört provocerad av dessa utspel/utvecklingssteg och bete sig som en treåring själv. Skämtsamt kan man säga ”3- års trots och 33- års trots”! Bra regel: välj era strider. Vissa strider måste man som förälder ta befäl över t.ex. barnbilstol med bälte i bilen medan andra mindre farliga strider får barnet bestämma. 

Vissa veckor känns det som barnet lever av luft och kärlek och som förälder kan man förundras hur denna udda diet fungerar. Men det verkar för det mesta fungera för just dessa barn och så länge barnet växer, är pigg och glad så är det okej att vänta in barnets intresse för mat. Det viktiga är att ha is i magen och inte tjata eller tvinga barnet att äta – barn äter när barn är hungra. Förr eller senare så kommer barnet att öppna munnen för nya livsmedel och, vem vet, blir kanske en riktig finsmakare. 

Skrivet av Lisa Ernstsson, Barnsjuksköterska BVC Humlan, Amadeuskliniken Halmstad